Blindtunnel

Ibland läser jag lovorden på bokomslagen och undrar. Så var det med ”Blindtunnel” av Tove Alsterdahl.  Efterfrågad på bibblan och lovordad av många. Jag tänker att jag måste läsa något svenskt ibland. Ofta blir jag besviken. Som nu med ”Blindtunnel”.

Omslagsbild

Sonja och Daniel har lämnat Sverige för ett nytt liv på en vingård i Sudetenland, en del av Tjeckoslovakien. Vingården har förfallit men paret ska renovera huset och få igång vinodlingen igen. Så är det tänkt. Tills Daniel en dag slår ner en vägg i källaren och upptäcker en tunnel som i sin tur leder vidare i flera underjordiska gångar. I en av tunnlarna hittas något som får hela projektet att stanna upp.

Handlingen tråkade helt enkelt ut mig. Spänningen uteblev. Det saknades driv i berättandet. En del var obegripligheter. Vad hade hänt med Daniel? Varför var Sonja tvungen att tassa på tårna runt honom? Känslan för miljön och platsen var platt.

Tove Alsterdal var inte min kopp te.