Mörkret

”Mörkret” är en tragisk och mörk polisroman. Rent otäck. Livet i stort har varit svårt för kriminalinspektör Hulda och värre blir det när hon en morgon får avsked på grått papper. Chefen meddelar bryskt att hon måste gå i pension snarast, en ny kille är redan anställd.

OmslagsbildHon får dock en liten tidsfrist där chefen låter henne åta sig ett sista fall. Hon vet precis vilket. Ett fall där en rysk kvinna hittats död i en havsvik. Slutsatsen blev att det var ett självmord. Hulda tänker annorlunda och finner att hennes kollega gjort en slarvig utredning. Hon fångar upp trådar som leder in på andra oväntade farliga spår.

Boken är uppbyggd med historier i historien. Huldas utredning i nutid varvas med avsnitt i olika då. En berättar om en nybliven mamma som lämnat ifrån sig sitt barn. Tids nog förstår man att Hulda är det övergivna barnet. Alltmer framstår Hulda som ett tragiskt kvinnoporträtt med ett liv av sorger och förluster bakom sig.

”Mörkret” är den första av i en planerad trilogi om Hulda. Jag gillar det isländska sättet att berätta. Den kärva dialogen. Den karga, utsatta och ibland farliga miljön. Ändå blir det nog inte mer Hulda för min del. Slutet är rena skräcken i ”Mörkret”. Hu.