Vera

Anne Swärd är ett av de nya namnen i Svenska Akademien. Då blir man ju lite nyfiken på hennes böcker. Jag valde att läsa ”Vera” – en titel som swishat förbi i flödena på sociala medier.

Omslagsbild

Berättarrösten tillhör Sandrine. En helt ung flicka som lämnat kriget bakom sig och hamnat i Sverige fredsåret 1945. Det dröjer inte länge tills hon gifter sig med läkaren Ivan Ceder. Ett äktenskapligt arrangemang som passar båda ska det visa sig. Barnet som vuxit i henne sen hon lämnade kriget är en flicka och föds nu inom äktenskapets ramar. Dottern döps till Vera.

Man kan tänka att boken ska komma att handla om Vera som ju titeln antyder. Men, nej, inte så mycket, dottern är med i handlingen som en skugga i bakgrunden. Man kan snarare beskriva Vera som en nyckel till Sandrines liv och de minnen som hon tränger undan inom sig. Ett bagage som alltid kommer att påminna om svåra händelser under kriget.

Vi följer Sandrines röst genom den första omtöcknade tiden hos överklassfamiljen Ceder. Hur hon sakta dyrkar upp sin nya omgivning. Samtidigt återger hon sin egen livsberättelse, livet innan Sverige och Ivan Ceder. I det gamla livet var hon en av tre systrar med en stark och företagsam mor. Nu är hon ensam med ett barn som hon inte kan ta till sig. Fast med en man som endast ville ha henne som en täckmantel.

Dessvärre passar inte Anne Swärds sätt att skildra och gestalta mig. Jag tycker att texten är svävande och distanserad. Sandrine stiger aldrig fram som en hel människa med känslor, kött och blod. Jag vill ha karaktärer fyllda av liv och det saknar jag här. Sandrine iakttar, håller distansen och beskriver. Det blir en berättelse med detaljerade kulisser och scener befolkade av figurer snarare än ett måleri med doft, färg, hetta, liv och rörelse.

I persongalleriet är det hembiträdet Vanna som sticker ut och blir något mer än en figur. Att miljöerna är så svävande beskrivna gör det svårt att nagla fast var på kartan Sandrine befinner sig och det irriterar mig lite. Dessutom tycker jag att en del händelsekedjor är inkonsekventa och lämnar lösa trådar och frågetecken efter sig.

Så ”Vera” var inte min kopp te men jag läste ut (tragglade igenom) den.


3 reaktioner på ”Vera

    1. Tar det som nåt positivt!🙂 kollar inte på några andras tyck och tänk – skriver så fritt jag kan om vad jag gillar eller inte gillar. Det kan vara svårt ibland. Det är lätt att bli för mesig.

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.