Man Booker prize 2018

Efter att ha läst mycket positivt om förra årets vinnare av ManBooker prize; ”Milkman” av Anna Burns´ lånade jag boken på bibblan, på engelska, och började läsa.

milkmanHandlingen I korthet. I en stad utan namn på Nordirland finns mellansyster. Hon gör allt för att hålla sig under radarn. Det gäller också att hålla ”milkman” hemlig. ”Milkman” är en äldre man som stalkar mellan-syster (högaktuellt i me-too tider). Men hemligheterna börjar sippra ut och snart är rykten och skvaller i svang. Mellan-syster börjar bli intressant –  något hon aldrig velat. En bok utan stora händelser men där desto mer händer under ytan. I mellanrummen, blickarna, kroppsspråket, atmosfären och känslorna. Bara under de få sidor jag läste kröp känslan av det ständigt närvarande våldet fram.

Det är en bra bok, så mycket kan jag säga. Dessvärre visade det sig vara en alltför stor intellektuell utmaning på kvällskvisten. Hjärnan gick igång och det blev svårt att varva ner och somna. Efter 40-50 sidor la jag undan den. Kanske en annan gång och det blir det med all säkerhet. Ju mer jag läser OM boken desto mer vill jag läsa den.

Jag fann texten ganska svår, man behöver vara helt fokuserad och koncentrerad vid läsning. Så tycker jag och en del andra också har jag upptäckt efter en del sökande på nätet. Sedan läste jag ett par artiklar i The Guardian om Anna Burns och ”Milkman”. I en av artiklarna fann jag det som kan vara nyckeln till läsningen. Skribenten menade att Anna Burns skriver som man pratar såväl som i en tankeström.

Det finns flera bra artiklar om ”Milkman” på nätet speciellt ur The Guardian, detta är en:

Artikel i The Guardian.

Anna Burns är en nordirländsk författare. ”Milkman” utspelar sig under 1970-talet under den mest intensiva tiden av den inre konflikten på Nordirland. Bombdåd var en realitet, grannar var fiender.