Amos Oz

Jag har hamnat i en lässvacka. Det händer då och då. Det är som att januari med sitt konstanta gråa, gråa och ännu mer gråa väder trycker ner och suddar bort all energi. En bok har jag läst ut nyligen och det är ”Judas” av Amos Oz. Ett impulsköp i julklappstider. Jag har aldrig läst något av Amos Oz tidigare, och pocketen låg där med sitt lockande omslag. Amos Oz är ett namn som ibland nämns som möjlig nobelpristagare.

omslagsbild

”Judas” handlar inte om Judas utan om Shmuel Ash. En ung man som ägnar sig åt bibelstudier om Judas och Jesus. Shmuel tvingas abrupt avsluta sina studier på grund av ekonomin. Dessutom lämnar flickvännen honom för att gifta sig med en annan man.

Vilsen i livet och världen får han syn på en handskriven lapp där arbete som assistent åt en handikappad man erbjuds. Kost och logi ingår i lönen. Så kommer det sig att Shmuel hamnar i huset som assistent till den bildade och lärde Gershom Wald.

I huset bor även Walds svärdotter; den vackra och lockande Atalia. Atalia drar sina gränser tydligt. Hon blir som ett onåbart, lockande väsen i Shmuels fantasi.

Huset är dystert och mörkt. Wald är bunden till livet inomhus. Kroppen lyder inte längre men intellektet är klart och knivskarpt. Det är vinter i Jerusalem och året är 1959. Samtalen mellan Wald och Shmuel rör sig kring det arabisk-israeliska kriget 1948. De talar om politik, religion, folk och nationer. Om Israel och alla de folkgrupper; judar, kristna och araber som anser sig ha rätt till samma landområden. Shmuel talar om sina nedlagda bibelstudier som handlade om Judas’ relation till Jesus och hur Judas påstådda förräderi har gjort judar till ett avskytt och förföljt folk.

Både Wald och Atalia är drabbade av de offer som områdets konflikter har skördat. De har fastnat i ensamhet, sorg och bitterhet och huset omsluter dem som en glädjelös, mörk grotta. Alla tre är på något sätt avstängda i relationerna med andra. Endast små gester görs för att visa ömhet dem emellan.

Samtalen mellan Wald och Shmuel brer ut sig som ”föreläsningar” med teologiska och filosofiska funderingar samt hypoteser. Det är på flera sätt en tankeväckande och intressant bok. För mig är det bokens kärna med de tre ensamma människorna som delar hus en kall vinter i Jerusalem som dröjer sig kvar.

Samtidigt känner jag mig både smart och mer upplyst när jag läser ”Judas”. Jag får en inblick i den svåra knuten i Mellanöstern. Nytt ljus på antisemitism. Både Wald och Shmuel ger läsaren duschar av lärdom. Berättelsen är en rörelse som obönhörligt rör sig framåt mot det självklara slutet. Det är så härligt att läsa en historia med ett slut. Ett naturligt slut.

En väldigt annorlunda läsning för mig. Ibland glimrar en stillsam humor i texten, så det är inte bara dystert (som det kanske låter i min beskrivning).


2 reaktioner på ”Amos Oz

Kommentarer inaktiverade.