Lilla dockan

”Lilla dockan” inleds dramatiskt med ett livesänt självmord som begås vid Gothia Towers lyxiga spa och infinitypool. Den som tar sitt liv är en ung, beundrad och känd vloggerska med många följare. Klippet sprids blixtsnabbt på sociala medier. En av dem som ser händelsen i realtid är 14-åriga Jennifer. Bland alla sorgsna, lessna och upprörda kommentarer på nätet tar @Emilthedog upp tråden med Jennifer.

IMG_2413

Göteborgspolisen har en pågående utredning om gromning av barn och unga på nätet. Man misstänker att vloggerskan kan vara ännu ett offer i härvan. Om det är så det ligger till är ingen lätt uppgift för polisen att belägga. Ledtrådarna är få och otydliga. Samtidigt finns ännu ett offer rakt framför näsan på dem.

Ingrid Elfberg skriver med bra driv och tempo som för handlingen framåt. Det är bara att hänga med och förfäras, uppröras över det som sker med unga Jennifer. Vad Jennifer går med på. Samtidigt tänker jag; hur kan hon låta sig styras på det sättet? Men det förekommer, gromare finns därute på nätet. De utger sig för att vara någon annan och använder smicker, lock och pock, lögner och hot för att kontrollera och manipulera. Det är otäckt och obehagligt. Nätet har blivit något av ett smörgåsbord för gromare och pedofiler.

Bokens ämne är aktuellt och insiktsfullt skildrat. Ingrid Elfberg vill verkligen få ut budskapet om vad som pågår på nätet. Alla lämnar ut sig mer och mer utan att tänka så mycket på konsekvenserna. Miljön är Göteborg vilket känns uppfriskande bland alla Stockholmscentrerade spänningsromaner. Gothia Towers är en effektfull brottsplats. En pool med glasbotten, inglasade gångar med trafiken som ett myller flera meter nedanför är inget för den höjdrädde.

På det stora hela är det en ok spänningsroman. Det finns dock några brister. Att en medelålders polisman lämnar ut sin lägenhetsnyckel till en tonårig grannflicka känns inte trovärdigt. Nog borde en polis förstå hur det kan se ut för en utomstående? Jag tycker att man kunde byggt upp spänningen mer i dramatiska situationer och låta boken ha ett slut. Jag menar att det känns som historien är i mål men avslutas inte utan hämtar andan och rullar på igen. Onödiga och påklistrade scener. Självklart kan man lämna en del lösa trådar i en historia men att låta det som händer med katten bre ut sig medan man lämnar ett bestialiskt mord därhän synes mig konstigt.

Det är mina invändningar, de kan man bortse ifrån. Ingrid Elfberg bjuder ändå på en engagerad och spännande intrig som ligger helt i tiden i ”Lilla docka”.