Candelarias hus

Det är på många sätt befriande att läsa ”Candelarias hus”. Den skiljer sig mycket från det jag läst hittills i år. Istället för den anglosaxiska och västerländska världen möter jag landsbygdsliv i Colombia.

Omslagsbild

Berättarjaget är en ung kvinna på resande fot i den colombianska landsbygden. Bergen är branta, stupen vid vägens sidor försvinner djupt ner i en bottenlös skog. På en sådan väg haverar bilen. Ellen sitter fast i en liten by tillsammans med sitt barn.

Candelaria är en gammal kvinna som nyligen avlidit. Hennes hus står tomt och på hennes mark finns en kaffeodling. Händelser som är slumpartade, en haverad bil och ett dödsbo blir början på Ellens nya liv som kaffeodlare. Människorna i byn blir Ellens vänner och de vägleder henne in i livet som nybliven kaffebonde. Det finns mycket att tänka på.

Livet på den fattiga landsbygden skiljer sig väsentligt från det i Colombias städer. Vatten är livsviktigt men rinner opålitligt i kranen. Stillastående vatten blir hem för mygg. Mygg sprider denguesmitta. En febersjukdom som kan innebära döden när sjukvård saknas.

De fattiga människorna tampas med livsvillkor helt annorlunda än de för en vagabond från Europa. Jordskalv som kommer och går, kanske rasar en vägg. Det ständigt närvarande våldet med militären, korrupta poliser och gerillan. Unga män som plötsligt försvinner. Storföretag som exploaterar mark och motar undan befolkningen med tomma löften. Slaget om vattnet. Avgifter som höjs. Vårdslös hantering med bekämpningsmedel och gifter. Det finns både cynism och bitterhet bland folket.

Att som övertygad miljökämpe med starkt rättvisepatos dela dessa villkor måste vara en utmaning. Ja, till och med kännas lite löjligt för en välnärd europé. Fattiga kaffebönder  har inte några val annat än att försöka överleva.

”Candelarias hus” är en mix av reportage och roman. Ibland blir det knepiga hopp i handlingen. Texten är kortfattad och distinkt men fångar inte känslor och stämningar. Det saknas äkta liv. Det får man bortse ifrån, trots allt blir det en inblick i en annan del av världen. Bra så.

Julia Svanberg är från Karlshamn och från mitt perspektiv en lokal författare. Vi är båda Blekingebor. ”Candelarias hus” är hennes andra bok. En bok som jag gissar bygger mycket på egna erfarenheter. Svanberg reste till Colombia blott 19 år gammal och levde där en tid som kaffeodlare.