Skymningsflickan

Efter att ha läst ”Gänget” plockade jag fram ”Skymningsflickan” ur hyllan. Det är den fjärde boken om kommissarie Charlotta Lugn och advokaten Shirin. Skymningsflickan

Dessvärre tycker jag att Katarina Wennstam gapar över för mycket i ”Skymningsflickan”. Här trängs hot om skolskjutning, mord på en skola, ångest, självmord, utanförskap, självskadebeteende, sexuella övergrepp, grooming, ful gubbe … Det blir för mycket.

Handlingen rör sig i samma Stockholmsmiljöer som i övriga böcker om Charlotta Lugn. Det är mycket namn, vem var nu Per? Ludde? Jens? Molly? Allt flyter ut som en pannkaka utan slut.

”Gänget” är betydligt stramare och det är bra. Som författare ska man våga satsa på en röd tråd. Annars blir intrigen som en överfylld garderob där saker ramlar ut så fort man öppnar dörren. Mycket att knyta ihop.