Det enda jag har läst av Alex Schulman tidigare är en och annan krönika. Jag har sett delar ur scenshower med honom. Grundat på detta har jag uppfattat honom som en arrogant och elak Stockholmssnubbe med kända föräldrar.
Nu har jag läst ”Glöm mig” av Alex Schulman och blivit helt tagen. Lovorden har ju haglat över boken och jag kan bara sälla mig till den skaran. Så gripande och rörande, berörande är hans berättelse om sin mamma och hans relation till henne.
Hon var alkholiserad så långt tillbaka som han kan minnas. En väl dold familjehemlighet. Det där som brukar kallas ”elefanten i rummet” – alla ser den men ingen talar/låtsas om den.
Ändå tecknar han ett vackert porträtt av Lisette. Skamfilat och komplicerat men en mamma är en mamma är en mamma. Allt känns ärligt och personligt utan att bli sentimentalt eller privat.
”Glöm mig” är en sån där bok som jag vill ge bort. Jag vill att alla ska dela läsupplevelsen med mig. Så läs ”Glöm mig” om det inte redan är gjort.
Ok jag ska läsa den, fast jag hade inte tänkt göra det, men efter dina lovord måste man. Men du bilden är något helt otroligt fin. Hunden vill man ju bara krama.
GillaGilla
Ja, läs den 🐾 Sheltien heter Charlie och är supergosig 🐾
GillaLiked by 1 person
Håller med dig om att det är en bok man gärna vill ge till många. Ett litet liv och Swede Hollow är två böcker jag vill ge bort!
GillaGilla
Swede hollow finns på vill-läsalistan. Ett litet liv av vem?
GillaGilla
Jag är fortfarande förvånad över hur mycket jag tyckte om den för jag läste (lyssnade) lite motvillig då jag inte alls gillar hans mediepersonlighet. Nu rekommenderar jag den åt höger och vänster 🙂
GillaGilla
Ungefär som jag från början 🙂 Men ska inte döma ut nån från start – lessons learned
GillaGilla