Doris Lessing

”Den goda terroristen” läste jag för ca 30 år sen. Boken kom på svenska 1985. Den har lämnat tankespår och med alla terrorattacker den senaste tiden har jag funderat på den alltmer.

Lessing
Den goda terrorristen

”Den goda terroristen” fångar 1980-talets samtid i England. Thatcher är premiärminister. Arbetslösheten hög. IRA är ett reellt hot. Det är mycket turbulens med strejker och demonstrationer. Kvinnornas protest mot kärnvapen på Greenham Common pågår 

I London ockuperas hus i jakten på tak över huvudet. Trots att allt är demolerat i husen för att göra dem så obeboliga som möjligt. Cement i toaletterna, avslitna ledningar, ingen el, ingen gas, inget vatten. Detta gör polisen på uppdrag av kommunen. Inte undra på att det jäser bland invånarna. Inget arbete, ingen bostad.

Alice och hennes följeslagare Jasper har blivit utslängda av Alices mamma. Nu står de utanför just ett sådant hus. Där bor redan ett antal unga människor. De har inget gemensamt förutom att de kallar sig kommunister och/eller revolutionärer. Så på ytan är det politiken som förenar, hatet och avskyn mot samhället.

Alice är huvudperson och det är kring henne allt som händer och sker kretsar. Alice är 36 år men har ännu inte klippt av navelsträngen ordentligt.  Hon är en fantastisk organisatör och det tar bara dagar för henne att få ordning på huset, städa upp, ordna vatten, el och gas. Hennes inre längtan efter ett hem driver henne även om hon aldrig skulle erkänna det. Alice både plågar och utnyttjar sina föräldrar som är skilda sedan flera år. Hon pressar dem på pengar eller stjäl helt sonika. Kallar dem fascister. Manipulerar för att få som hon vill. 

Det politiska kollektivet består av s k ”välfärdsterrorister” eller ”amatörterrorister”. Det är unga människor på drift av olika anledningar, de flesta från medelklassen. Många har hoppat av universitetsstudier efter att ha vaknat politiskt. En del bara lata eller på jakt efter spänning. De lever på socialbidrag och föraktar arbete.

De har ändå drömmen om ”revolutionen” gemensamt. Stegvis byggs berättelsen upp mot det som oundvikligen måste hända.

Detta var en bra bok 1985 och det är fortfarande en bra bok. Den klär av det som kallas politiskt engagemang till ett helgnöje för medelklassen. Det finns en tydlig skiljelinje mellan amatörer och verklighetens allvar. Lessing skriver med insikt och stor människokännedom.

Samtidshistoria när den är som bäst.

Nu i 20:e århundradet tycks engagemanget för politiken ha gått i stå, utom i Sollefteå där BB ockuperas. Klyftorna har ökat, men de flesta har det tillräckligt bra och den polerade ytan regerar. 2017 handlar terrorism om religion. Syftet är ett annat men resultatet detsamma. Oskyldiga människor dör och skadas.

bild från parsseh.com


3 reaktioner på ”Doris Lessing

Kommentarer inaktiverade.