Vi ses i Disneyland!

Disneyland. Platsen där dina drömmar blir sanna. Ett Happyland. ”Vi ses i Disneyland!” säger Lovisa, Emmas dotter. Mellan dem har Disneyland blivit metaforen för allt gott och bra.

Emma och Andreas jobbar båda med media. Hon på ett fristående TV-bolag. Han försöker bygga upp en frilansverksamhet som journalist. De är gifta och har två barn. På ytan verkar allt lyckligt och bra. Båda har dock sina bekymmer som de inte delar med varandra.

IMG_1972Emma mår inte bra och söker sig till läkare. Efter en tid får hon det tunga beskedet: cancer. Hon lever på i nån slags stumt chocktillstånd. Allt är som det alltid har varit men ändå inte. Det ska dröja länge innan hon förmår sig att tala om det för sin man och familjen.

Andreas å sin sida är less. Less på familjeliv. Less på att frilansa. Less på att jobba hemma. Av en slump dyker det upp spänning i hans liv. En annan kvinna. Det blir smygande, smusslande och lögner.

Detta är en roman om relationer. Bra och dåliga. Förutom Emma får vi glimtar av andra kvinnoliv. Liksom Andreas och några få mäns liv. Men det är kvinnorna som sticker ut.

Jag tyckte boken var bra. Underhållande och ett nöje att läsa.

Erika Scott är journalist och det märks. Hon känner till den tuffa mediabranschen från insidan liksom Stockholmsmiljöerna. Hon skriver flyhänt och lättläst. Texten driver framåt. 

Däremot tycker jag att boken tappar mot slutet. När Emmas sjukdom är ute i ljuset. Det som händer är sorgligt och tragiskt på alla sätt. Att vara anhörig till någon som är allvarligt sjuk är svårt. Men hur Andreas och Emma funkar ihop genom denna tiden får vi inte veta så mycket om.

De sista sidorna blir scener av det som sker. Som i slutscenen, regisserad med rätt detaljer, rätt ljus och Andreas som står ensam med sina polare.  

Det som berör mig mest är den f d knarkaren och prostituerade Marians öde. Så sorgligt.