Oryx och Crake

Margaret Atwoods ”Oryx och Crake” är i sanning en dystopi i kvadrat. En välskriven sådan. Boken är en legering av samtid och framtidsvisioner som ”1984”, ”Kallocain”, ”Du sköna nya värld” och bibliska berättelser.

Det läskiga är att mycket pågår och är sant i detta nu. Mycket är förstås drivet till sin spets. Boken är från 2003, alltså skriven för drygt 13 år sen och känns helt trovärdig. Nästan.oryx och crake

Platsen är Nordamerika. Naturvetenskapen i sällskap med Marknaden härskar. Humaniora är helt förkastat.

Klimatet är förändrat. Miljön förstörd.

Berättaren och huvudpersonen heter Jimmy. Jimmy är en ganska vanlig kille och medelmåtta. Den ”gamla” sortens människa och därtill en s k ”ordmänniska”.

Vid den här tiden lever eliten i olika reservat. Det är forskare och olika specialister. I reservaten pågår biologiska experiment, virus- och bakterietillverkning och olika andra sätt att försöka ändra naturens ordning.

Sen finns det ”plebsområden” där ”de andra” lever. Människor som inte håller måttet och är konsumenterna av det som reservaten producerar.

Våld är detsamma som underhållning. Det finns kanaler (sajter, tv) för alla slags typer av våld.

Nånstans pågår ständigt krig. Upplopp. Självmord i realtid. Våld mot barn. Sexuellt våld.

Jakten på ständig ungdom pågår för fullt. Man kan operera sig, äta tabletter, byta hudkostym… Det finns knappt några gränser.

Crake är ”den galne professorn” personifierad. Intelligent men helt utan empati. Crake har egna åsikter om hur natur och mänskligt liv kan göras bättre. Han har egna idéer om vad som är perfekt.

Oryx är ett kvinnligt väsen. En kvinna som är till behag och gör som hon blir tillsagd. Vacker, nätt, behaglig. En dröm.

Crake leker Gud. Han skapar sitt eget Paradis. Han skapar en ny människoart. Målet är att utplåna livet som vi känner det. Låta världen gå under och skapa sig på nytt. Med människor som är helt blanka. Oskrivna.

En ständigt aktuell och tankeväckande bok. Åtminstone som tiden ser ut nu. Knappt något som Atwood beskriver känns osannolikt.

Rekommenderas!

Snart ska jag ge mig i kast med fortsättningen ”Syndaflodens år”.


5 reaktioner på ”Oryx och Crake

    1. Ja. Om allt serveras på ett silerfat och man inte behöver lyfta ett finger så kan livet kanske bli dystert.

      Fast det beror på hur mycket man själv klarar av att aktivera sig.

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.