Kvinna i grönt

Omläsning av ”Kvinna i grönt” av islänningen Arnaldur Indridasson. Den var nästan ännu bättre denna gången!

En liten baby kryper omkring på golvet. I handen håller hon något vitt som hon ibland stoppar i munnen. Dreglar och biter på. En ung man tittar närmare på saken och inser att det är ett ben från en människa, ett revben. img_1354

Ett nytt bostadsområde ska byggas  utanför Reykavik. Grävarbetena har avslöjat en okänd grav.

Èlinborg vid Reykavikspolisen tar emot anmälan om fyndet. Tillsammans med kollegorna Erlundur  och Sigurdur Óli blir de tre teamet som jobbar med fallet.

Sida vid sida löper två parallella berättelser. Den ena rör sig i nuet och följer polisernas detektivarbete med fallet. Man behöver leta sig bakåt i tiden.

I den andra berättelsen följer man en familj som bodde i en stuga som tidigare fanns på platsen. Tiden är strax före och under andra världskriget. Berättelsen om familjen är grym och otäck. I den möter man en familj som är helt utlämnad åt en mans psykiska och fysiska misshandel.

När jag läser sista stycket på sista sidan ryser jag. ”Kvinna i grönt” är och förblir en av de bästa böcker jag har läst.