Hustrun

Joan Castleman sitter på flyget till Helsingfors. Bredvid henne sitter hennes man; Joe Castleman. De sitter på flyget till Finland eftersom Joe har tilldelats det prestigefulla Helsingforspriset. Ett pris han får ta emot för sin författargärning.

Något Nobelämne är inte Joe Castleman. Helsingforspriset är gott nog. Han har ångestfylld väntat på det länge. Telefonsamtalet.

Joan sitter i egna tankar. Då plötslig finns beslutet där. Hon ska lämna Joe. Så snart de är tillbaka I USA. Beslutet är fattat. Tankarna dröjer vid Joe och hela historien kring när och hur de träffades, blev ett par, deras liv och Joes strävan mot författardrömmen rullas upp.9789146229506_200x_hustrun.jpeg

Joan har varit Joes musa, hustru, partner, mor och sekreterare. Funnits tillhands alltid. Hon har varit hans.  Hon har levt sitt liv genom honom och verkat tillfreds med det. Joe tar det för självklart. Han är självupptagen och i sig själv nog.

”Hustrun” av Meg Wolitzer är en bra roman om manliga och kvinnliga villkor. Det som är imponerande är den äkta tonen. Meg Wolitzer berättar om Joan och Joe som vore de ett existerande par. Hon låter karaktärerna skapa sig själva. Man funderar en hel del över Joans beslut att följa Joe och den riktning hennes liv får. Precis som man funderar över Joes självupptagenhet. Han behöver henne mer än hon behöver honom. Joe tar Joan för given. Tänker att hon borde vara nöjd.

Det finns mycket att fundera över och ställa frågor kring. En utmärkt bok för diskussion i en bokcirkel till exempel.