Hur jag dog

För mig var Niklas Ekdal ett obekant namn. Den digra meritförteckningen till trots. Boktiteln fladdrade förbi i någon tidningstext.

Niklas Ekdal är en framgångsrik journalist. En kväll spelar han fotboll och krockar på planen. Han får en hjärnskakning. Sviterna efter krocken leder med tiden till en djup depression. Mörkret är totalt. Enda vägen ut är att avsluta livet. Han vill verkligen dö.

Han plockar med sig allt i tablettform som finns hemma. Går ner till källaren. Stänger in sig i förrådet och proppar i sig en salig blandning av tabletter.

Han hittas dock och räddas till livet.

Bild 2016-09-22 kl. 10.12.jpgJag slutade läsa på sidan 151. Det blev helt enkelt för mycket Niklas Ekdahl. Innehållet är spretigt. Det handlar mycket om döden. Hur många som snuddar vid tanken på självmord någon gång i livet. Litterära referenser. Världspolitik. Tankar om hur mänskligheten alltid har velat förinta sig själva. Mixat med  barn- och ungdomsminnen. Rask genomgång av hela CV:et. Familjen; barnens egna anteckningar är berörande. Utdrag ur sjukjournalen.

Han är en driven skribent. Texten flödar snabbt och koncist. Mycket Ekdal men inget personligt. Det finns en tydlig distans.

Jag tror inte han är annorlunda än någon annan kring femtio. Deppade eller inte. Det är en tid för summering och eftertankar. Som David Byrne sjunger ”How did I get here?”.