En nästan vanlig man

Ägnade några sommardagar åt att läsa ”En nästan vanlig man” av författarduon Buthler & Öhrlund. En bok som gav (och ger) mig krypningar av obehag. Huvudpersonen, Christopher Silfverbielke, är en karaktär som är cynisk, iskall, hänsynslös, beräknande, kort sagt helt befriad från allt som kan likna medmänsklighet. Men han är också en framgåen-nastan-vanlig-man.jpgngsrik finansstjärna på Stureplan, snygg med ett charmerande sätt. En riktig dr Jekyll och mr Hyde-typ alltså. Men framgång, pengar, dyra bilar, exklusiva kläder, vackra damer är inte nog för Christopher. Han utmanar sina två vänner på poängjakt. Poängen förtjänar man på att utföra kriminella handlingar utan att bli upptäckt. Poängjakten blir starten på en rad obehagliga händelser som innefattar alltifrån mord, misshandel, våldtäkt, biljakt, rån med mera. Samtidigt lever killarna sina vanliga glassiga liv med häftiga bilar, party, kokain, kvinnor, dyra restauranger… Polisen då? Jo, de finns med på ett hörn, men så särskilt mycket polisarbete ryms inte i handlingen. De pladdrar mest med sina fruar och funderar på vad de ska äta och vilken vinbox som kan tänkas passa till maten. Det är verkligen svårt att ta till sig att killarna hela tiden kommer undan allt otäckt de gör sig skyldiga till. Allt går ut på att sprida ondska och ondskan är skickligt orkestrerad av den läskigaste av dem alla; Christopher Silfverbielke