Vilhelm Moberg

Så var Utvandrarsviten utläst. En läsning utöver det vanliga. Det är dokumentärt och skönlitterärt, faktakollen imponerande. Det är svårt att ta in vad dessa människor som utvandrade gick igenom. De var helt utlämnade åt sig själva. Fattiga och utan hem i världen. De visste vad de lämnade men inte vad som väntade. Sverige var inget bra land att leva i för den fattige. Förtrycket var stort. Möjligheterna till ett annat liv obefintliga.

Det som drabbar mig mest är människorna: Mobergs inkännande och levande porträtt av Karl Oskar och Kristina. Som läsare lever man sig in i dras våndor och umbäranden.

Deras tankar, oro och bekymmer. Hur de på sina personliga sätt finner sig tillrätta i sitt nya land. Hur de åldras och förändras över tid. Hur glädje och sorg drabbar dem.

Kristina förlikar sig aldrig med det nya landet. Hos henne finns en ständig hemlängtan. Hon gör det som förväntas av henne. Följer sin make.IMG_0701.jpg

Karl Oskar gör det han kan och är fostrad att göra. Bryter åker och odlar. I Minnesota ger arbetet lön för mödan.

Alla utvandrare från Ljuders socken är äkta och trovärdigt tecknade. Robert, Albert, Ulrika, Fina-Kajsa, Anders Månsson…

För oss som lever i Sverige idag tror jag att det är svårt att greppa hur svårt livet var för många då. Hur hårt grepp religionen och kyrkan hade om befolkningen. Kyrkans makt var stor. Det kan mycket väl jämföras med islams grepp om människor idag. Parallellerna till nutidens invandring är flera. Utvandrarsviten ger perspektiv. Borde vara obligatorisk läsning för politiker.