Bingewatching 2

Det är härligt att fastna i en tv-serie som”Orange is the new black”. Lika härligt är det att kunna välja hur och när man vill titta. Att slippa tv-tablå.

Tv-serien om kvinnofängelset ”Litchfield” är riktigt bra. Sällan har jag sett en serie med så många kvinnor i bärande roller. Eller mixen av etniska grupper. Grupper som håller ihop, ingen crossover-etnisk gäller. Alla har de sina maner och stereotyper. En del i gängen sticker ut mer än andra som svarta Suzanne (crazy eyes). Hon är fantastisk – man ser på henne hur hon försöker förstå omvärlden med hela kroppen. Ryska ”Red” med sin stolthet och rakryggade integritet.MV5BMTQ2NTY1ODE3MV5BMl5BanBnXkFtZTgwNTQ2NjU3NTE@._V1_UX275_CR0,0,275,120_AL_.jpg Dessutom den lilla inblick man får i internernas liv utanför murarna. Det skapar förståelse för varför de har hamnat där de har hamnat. De flesta försöker överleva, en del vill ha pengar, droger eller spänning.

Personalen gör så gott de kan i ett omänskligt system. Precis som i sagorna finns det goda och onda samt en och annan hjälpare. De försöker också överleva.

Serien rymmer mycket samhällskritik. USA är ett land där människor  går under av fattigdom, droger och inte minst våld.